Ultima Thule ljuslykta 65 mm

Inspirerad av den smältande isen i Lappland skapade Tapio Wirkkala Ultima Thule på 1960-talet, genom att skära i en gjutform. Den exklusiva formgivningen återspeglar de tusentals timmar som satsats på att finslipa glasblåsningstekniken till något som kan ge den önskade effekten av is. 

Tapio Wirkkala (1915-1985) var ett mångsidigt designgeni, och betraktas allmänt som en ledande gestalt inom modern finsk konstindustri. Wirkkalas omfattande bidrag till finsk formgivning spänner från glas, möbler och produktdesign till skulpturer, stadsplanering, konst och därtill även sedlar för den finska statskassan. I takt med att Wirkkalas anseende växte internationellt ställdes hans verk ut över hela världen men han var en enstöring av naturen. Hans favoritplats var en plats så avlägset beläget i de djupa skogarna i norra Finland att helikoptrar levererade prototyper till hans stuga eftersom ingen bil kunde nå honom. Det var i naturen som han fann sin älskade ensamhet och inspiration för former som industrin skulle kunna producera eller konstverk att skapa. Under hela sin mycket produktiva karriär, tilldelades Wirkkala flera utmärkelser, inklusive tre guldmedaljer på Milano Triennalen, Lunningpriset, Pro Finlandia-medaljen och Prins Eugen-medaljen.

1946 vann Wirkkala sitt första formgivarpris i en tävling sponsrad av Iittala som kom att innebära en livslång relation med bestående effekter på hans karriär och för företaget. Som Iittalas konstnärliga ledare, och med Wirkkalas unika konstnärliga vision hjälpte han till att etablera företagets globala rykte. Under hela sin legendariska karriär, skapade den unikt begåvade konstnären mer än fyrahundra glasföremål för Iittala av vilka många, liksom Ultima Thule och Tapio serien, fortfarande är populära.