Uppfinna, utveckla, njut

Ett tidigare garage på Södermalm i Stockholm fungerar som Matti Klenells studio. Klenell är känd för sin glaskonst och sin design för Iittala, Mooi och Källemo. Studion är ett utrymme som tillåter kreativa experiment och som fungerar som bas för formgivaren mellan hans många resor. Vi satte oss ner med Matti för att prata om kreativitet, inspiration och hans mest ambitiösa projekt hittills - den nya restaurangen på Sveriges renoverade Nationalmuseum. Meddelandet låter nästan som en liten dikt:

Heleneborgsgatan 38 är adressen
Porten på gården mellan 34 och 40
Den närmast Söder Mälarstrand
En våning ner, grön dörr
Knacka
Välkommen

Det är inte ofta som den litterära kvaliteten på ett e-mail får dig att le. Men när det gäller Matti Klenell är det inte så förvånande. Han växte upp i den lilla staden Edsbjörke i Västra Sverige och drömde om att bli journalist. "Jag älskade att skriva, prata och berätta historier", säger han. Det är lätt att tro: Klenell är avslappnad och pratsam, delar med sig av anekdoter och beskriver enkelt sina tankar. Men ödet hade andra planer. Idag arbetar han med glas, trä och aluminium istället för ord, men han berättar ändå historier. När Klenell skissar, på t.ex. ett glas, ritar han inte bara glaset. Han ritar ett helt bord där en middag är på väg att börja, eller möjligen en person på en restaurang som håller i glaset. På så sätt får objekten ett sammanhang och en kontext som ofta syns i den slutgiltiga designen på ett eller annat sätt.

När Iittala Journal besöker Klenells studio, ett tidigare garage som han delar med andra likasinnade designers på trendiga Södermalm i Stockholm, är vädret fortfarande varmt och fuktigt vilket det har varit hela sommaren. Klenell öppnar dörren, avslappnat klädd i chinos och skjorta och i bakgrunden spelar Puccini. Det hade kunnat vara pretentiöst - men när det gäller Klenell känns det naturligt. Han växte upp i ett kulturhem i västra Sverige med två konstnärsföräldrar och fick sitt namn efter en karaktär i Bertold Brecht pjäs Herr Puntila och hans dräng Matti. Samtidigt som Klenell visar oss runt ber han om ursäkt för röran. För oss som utomstående känns det dock fascinerande. Rummet är fyllt med prototyper av stolar, bord, brickor och lampor och vi måste hejda oss från att röra och undersöka allt. Det är en plats både för arbete och kreativitet.

Berätta om din studio: Vad gör du här?

Jag har varit här sedan 2004. Vi har en verkstad där vi kan bygga prototyper och vi bygger även mycket modeller och testar våra produkter. Ibland skrattar vi och säger att det här stället är helt dysfunktionellt, ingenting har slutförts och ingenting kan användas. De senaste åren har varit extra galna, för jag har jobbat så mycket med Nationalmuseum. Det är ett stort projekt, vilket innebär mycket arbete på andra ställen. Det är ett annat typiskt drag i det här yrket. Du reser mycket. Så studio är min bas, som mitt andra hem.

Hur blev du designer?

Ursprungligen ville jag bli journalist. Båda mina föräldrar arbetade som glaskonstnärer, och det var det sista jag ville göra. Men jag var duktig på att rita och på grund av mina föräldrars arbete kände jag mig väldigt nära konstnärsyrket. Det verkade inte konstigt. Till slut sökte jag till arkitekturskolan och kom inte in - men jag var väldigt inspirerad av skolans stora betongbyggnad på Östermalm. Alla sa att det var den fulaste byggnaden i Stockholm, men jag tyckte att den var vacker. Det var då jag insåg att det var något jag kunde jobba med. Senare kom jag i kontakt med formgivare och kom in på Konstfack och Kunstakademiets Arkitektskole, vilket kändes rätt. Det var något som mitt emellan arkitektur och design.

Vad har varit de viktigaste milstolparna i din karriär?

En viktig händelse var när Tom Hedqvist (tidigare rektor på Beckmans) ringde mig. Jag var 27 då och han ville anställa en ung person. Det var fantastiskt att få ta så mycket ansvar, och det gav mig en identitet. Jag arbetade deltid där vilket också gav mig möjligheten att arbeta i min egen studio. Det var då jag verkligen började utveckla mina egna saker.

Samarbetet med Iittala har också varit mycket viktigt för mig professionellt. Efter en utställning av min glaskonst på Galleri IngerMolin 2011 kontaktade Iittala mig och frågade om jag ville utforma fåglar för dem. Det var verkligen galet, jag hade intresserat mig för de mer dekorativa sidorna av glasframställning, studerat pappersvikter, venetianska souvenirer och figurer, vilket lett mig till Iittalas fåglar. Jag ville veta mer om fåglarna och tog mig till NK i Stockholm för att fotografera dem. Veckan efter fick jag ett e-mail från Iittala. Det kändes som ödet! Innan jag började arbeta med Iittala, hade jag jobbat med konstglas och produktdesign i mindre skala men kunde inte komma framåt på egen hand. På Iittala kunde jag kombinera dessa intressen.

Hur får du igång din kreativitet?

Jag känner mig aldrig kreativt blockerad - Jag gillar bara att designa så mycket, speciellt idéfasen är tilltalande för mig. I allmänhet börjar jag med att sitta ner med den person eller det företag som har beställt arbetet. Jag försöker tar reda på vem de är, vad de behöver hjälp med och vad jag kan bidra med. Mitt formspråk kan förändras något beroende på vem jag jobbar med, men jag tror att min personlighet och karaktär alltid lyser igenom.

Jag får mycket inspiration från böcker, både designböcker och romaner. Att titta på bilder är viktigt. Att läsa romaner får mig att slappna av, istället för att vara på alerten hela tiden. Företagsarkiv är en annan inspirationskälla. Det är intressant att spegla dem eller hänvisa till dem. Att resa inspirerar mig också. Taiwan var speciellt. Jag gjorde ett projekt som heter A New Layer där och besökte landet åtta gånger. Det är enormt inspirerande, krocken mellan Japan och Kina, och en mycket intressant kontrast till Sverige.

Jag är också mycket förtjust i Helsingfors. Jag tror att jag skulle kunna bo där. Det är väldigt mycket huvudstad, statligt, stolt och med en brutal historia. Som svensk blir jag alltid fascinerad varje gång jag hör svenska där. Jag har alltid haft ett personligt förhållande till Finland på grund av mitt finska namn, trots att jag besökte landet först som vuxen. När min flickvän och jag fick en son för arton månader sedan, gav vi honom namnet Jussi - ett annat klassiskt finskt namn.

Hur ser din arbetsprocess ut?

Jag skissar mycket för hand. Jag älskar det. Jag tycker om att skissa objekten i ett sammanhang: om jag jobbar på en kopp skissar jag ett helt rum eller en person som håller i den. På så sätt försöker jag sätta skala och färg. Efter det arbetar jag på datorn. Jag också använt en 3D-skrivare under en period nu - det är ett oöverträffligt verktyg för att hitta formen och spara tid i utvecklingsprocessen. Därefter är det dags att göra prototyper, som ofta ser för klumpiga ut till en början och behöver mycket arbete. Så det är mycket fram och tillbaka i att försöka hitta rätt färg, form och leverantör.

Det finns tillfällen då resultatet inte blir vad du förväntat, vilket kan vara läskigt. Som designer har du ett ansvar, och det innebär att du ibland måste bromsa eller till och med lägga ner ett projekt helt och hållet. Det är helt enkelt är en del av det. Om något inte fungerar måste du vara öppen med det. Min känsla är att designers har mer makt men också mer ansvar i Finland än i Sverige. Det är en annan arbetsmiljö.

Vilken roll spelar färgen i din formgivning?

Jag ser mig själv som en ganska svartvit person - en person som föredrar att skissa istället för att måla. Men jag är också intresserad av material vilket handlar väldigt mycket om nyanser och färger. Och när det gäller glaskonst var det färgerna som fångade mitt intresse. Att experimentera med olika färger i glasprodukter är kul och spännande. Jag var verkligen på rätt plats vid rätt tillfälle, då jag fick möjlighet att arbeta med Iittala. Inget annat företag erbjuder samma möjligheter till att experimentera. Jag önskar bara att jag kunde göra det oftare.